Vi åkte till Turkiet och Kappadokien, eller ”Landet med de vackra hästarna” som det heter på fornpersiska. Vi skulle på en utbildningsresa med TSS Travel Service Scandinavia tidigt under våren och det var en väldigt spännande upplevelse.
Priset var förvånansvärt billigt, men man behövde köpa till ett kultur och mat paket, det behövdes för de använder flera Hotell som ligger lite utanför tätorter och gör att det kan vara svårt att lösa måltiderna på egen hand. Att grundpriset var så lågt, beror på att Turkiska turistmyndigheten subventionerar under lågsäsong. Dessutom att de olika försäljningsställena som säljer exklusiva skinkläder, väskor, handknutna mattor, för att inte tala om smycken där man lätt blir lurad att betala ett alldeles för dyrt pris, betalar TSS Travel Service Scandinavia för varje turist de kör dit. Jag måste säga att många av de som åkte med vår buss var väldigt naiva eller så hade de svårt för att hantera så skickliga säljare.
Vi landar i Antalya där vi bor på ett bra hotell första natten innan vi beger oss över bergen mot Kappadokien.
Även om det var tidigt på våren så var klimatet väldigt behagligt. När solen sken så var det som en svensk försommardag.
Vi står upp tidigt för att äta frukost och sedan ta plats i bussen . Vi har en lång dag framför oss och det är väldigt vackert när vi tar oss över de höga Alacabel Rakim passet. Jag blir också imponerad över de turkiska vägarnas bra standard. Vi har ett stopp i Konya med ett moskebesök.
Vi checkade in på Dinler Hotel i Nevsehir som var ett bra hotell med god mat och efter lite diskuterande med guiden så hjälpte han oss att beställa ett lokalt vin som var ganska ok.
Med Dinler Hotel som bas så besökte vi fantastiska klippor som mest såg ut som svampar. Man hade urholkat dem så att man kunde bo i dem. Jag överdriver inte, om landskapet skulle varit hämtat från någon stjärnornas krig film. Vi besökte även underjordiska städer med många våningar och inrymde rum att bo i, stall för hästar och åsnor förråd, bagerier, kyrkor mm. Städerna hade runda stenar som såg ut som kvarnstenar och lätt kunde stänga en ingång ifall det kom illasinnade människor på besök. Gångarna och dörrarna var precis som i en Indiana Jones film
Hela området består av olika sorters vulkaniskt material. Grottor har säkert funnits redan från början och det porösa materialet har nog gjort att det har varit enkelt och smidigt att bygga vidare tills hela området blivit ihåligt som en schweizerost.
Vi besökte även Göreme friluftsmuseum som har en många kyrkor inne i berget. De flesta av dem har vackra målningar. I en del av dem har även människor blivit begravda inne i utgrävningarna i berget.
Efter tre intressanta dagar med fint och klart väder är det åter dags att bege sig den över 30 mil långa vägen över slätten. När vi beger oss in bland bergen med bussen är det några som säger till guiden att chauffören nickar till hela tiden och verkar ha svårt att hålla sig vaken och guiden säger att vi skall strax stanna för en fika och får han bara lite kallt vatten i ansiktet och en kopp kaffe så är han ok igen.
Men det skulle visa sig att det var han inte. Efter bara tio minuter in bland bergen så somnade han. Det var en längre nedförsbacke som var trefilig och bussen gled över till den vänstra filen de som satt där framme i bussen skrek när vi var på väg att frontalkrocka med en lastbil. Chauffören vaknade av skriken och väjde för lastbilen och fick en liten sladd, han fick däremot en rejäl retur på den så att han kanade med nästan full bredsida nerför vägen och trots att det var en liten extra vägren utanför asfalten så drog han i vägräcket rejält med baken. Jag är helt förbluffad över att bussen inte voltade, han fick stopp på den och folk var chockade, en del var arga och skällde och skrek dels på chauffören, men också på varandra, andra satt helt stilla, medan andra grät.
Jag och ett par andra gick längs vägen för att få lite luft och komma bort från den hysteriska situationen vid bussen. Vi gick bort längs vägen för att kolla in hur det såg ut där det inträffade. Det var rejäla spår i asfalten och räcket var intryckt. Polis kom och efter många om och men. Det kom en annan buss med ny chaufför så att vi kunde ta oss till hotellet. På hotellet visste de inte om vår situation, så när vi kom till matsalen höll de på att plocka undan maten. Jag pratade med flera i personalen som inte ville eller fick låta maten vara kvar ute, till slut så hittade jag en köksansvarig som efter ett motiverande samtal med tydligt kroppsspråk såg till att maten kom fram igen och att det åter serverades dricka. Alla åt inte, en del fick lugnande sprutor i rumpan för att kunna sova. Vi andra satte oss i olika grupper för att prata av oss lite om det som hänt och några tog ett par whiskey.
Researrangören pressar priser på hotellen genom att en timma före beräknad ankomst till orten kontakta några hotell och säger typ: vi har en busslast med turister, vi kan vara hos er om en timma, vilket pris får jag per rum inklusive middag och frukost.
Detta ställde till det, för det var flera i sällskapet som ville stanna kvar på hotellet för att vila ut och sedan ta sig direkt till nästa hotell själva. Men det gick ju inte att göra med detta system. Istället var de tvungna att följa med för att titta på dyra skinnjackor. Antagligen så var de tvungna att ta alla resenärerna dit pga att den subventionerade resan.
På slutet var vi i Antalya, det var vackert och solen sken, man kunde se andra som badade i havet, men vi tog det mest lugnt och vandrade runt.
Sammanfattningsvis så var det en intressant resa. Den visar delar av Turkiet bortom de vanliga badorterna.
Plus
• Hotellen
• Wi-Fi på många ställen
• Guiden
• Maten
• Upplevelserna
Minus
• Olyckan givetvis, Ingen krishantering, Ingen kompensation, ingen Uppföljning
• Den obligatoriska mattfabriks, skinnklädstillverkar och juvelerarbesöket
Jan's liv och resor 